Vad gör man en grå dag i Blacka? Med duggregn, i oktober? Går ut och fotar, förstås!! 

(Det är inte du som behöver nya glasögon, jag hade visst svårt att hålla kameran stilla idag...)

Sista bilderna med gamla telefonen....   först ut, vackra blad av många olika färger och former

Så en bild från min älskade skog...

Och så underbara Glan.

Får se, hur bilderna blir med nya! Den verkar förstärka färgerna bortom det verkligas gräns...hm. Rapport kommer!

Stod på fältet utanför Ica igårkväll och såg plog efter plog med gäss dra över himlen, smälta samman, delas upp igen, dra vidare.... säkert 300 fåglar på 10 minuter. Häftigt och vackert! Några få fastnade på bild.

Fotograferar himlen ideligen nu - så många vackra molntyper i fantastiska kombinationer, och en underbar värld att drömma sig bort i.

 

 

 

 

 

Självsådda stockrosor.... och en underbar äng med rödklöver, rölleka, johannesört, ängsröe, smällglim, malva, gulmåra och säkert lika många sorter till.

 

Det blommar i det som var min trädgård.

Den här rosen, Rhapsody in blue, fick mycket uppmärksamhet när den kom för tolv år sedan på grund av färgen. Ingen ros har varit så nära blått förut. Den är för närvarande mitt favorit-foto-objekt, och ovanligt nog är färgåtergivningen faktiskt riktigt bra!!

Blomningen har pågått ett tag, så nu skjuter den nya skott samtidigt som den blommar. De nya skotten har en limegrön nyans på bladen som lyfter fram den unika färgen.

Det finns många fler underbara, om än inte lika spektakulära, rosor. Som bourbonrosen Great Western som bara flödar av blommor som doftar fantastiskt:

Den här lilla vännen är knappt en tvärhand hög men jag kryper gärna på knä för att uppleva den doften! Den är som... en roman av Marcel Proust? Ingen madame, som så många rosor, utan en Orphéline de juillet.

Den här herren heter Jacques Cartier och verkar trivas med den söta harklövern.

Som duniga kanintassar! På en torr mark nära dig.

Här en kinesisk vildros, Rosa Moyesii Geranium:

Nästa ros heter Aïcha och doftar starkt av Earl Grey och aprikoser  :-))

Den är kraftigt gul när den slår ut men bleks fort i solen till gräddvitt.

Knoppar kan vara vackra...

....och lukta gott. Den här är en av många sorter med doftglandler på knopparna. Det doftar kåda, kryddor, parfym, tallbarr... en fyllig arom som kompletterar blommans lättare doft på ett fantastiskt sätt.

Är du inte bevandrad i rosornas värld kanske du inte känner till Rosa Gallica Mundi, även kallad Versicolor eller polkagrisrosen? Den får avrunda inlägget för idag. 

 

 

 

Sol och bad och picknick!

Strax efter kommer ovädret in

 

Åskan mullrar, mörkret sänker sig snabbt, vinden friskar i . Dags att dra sig...

 

Det finns så mycket vackert i naturen som är ganska diskret av sig, så idag blir det gräsens tur. Jag kan få namn på gräs men jag kan uppskatta dem ändå :-)

Havre till vänster, korn till höger

Timotej. Ingen favorit hos allergiker så här års, men stilren i formen! 

Om jag höjer blicken från vägrenen så ser det ut så här åt norr och åt söder:

Vete framför ladan.

Det här var en kvav, varm och fuktig dag med lätt oväderskänsla...

 

I motljus ser de ut att brinna...!

...från en liten utflykt i tisdags kväll.

'

Info-möte på Arbetsförmedlingen idag, hyfsat ocharmigt. Övrig tid desto trevligare!

Njutit av vackra arrangemang i Peking.

Det grävs häromkring, stora rör som ska djupt ned. Då kommer det upp häftiga lerklumpar, tjusigt skiktade! Jag vet att det är lera för den låg i en enorm jordhög...  men jag tänker på en perfekt chokladkaka: inga torra bottnar, bara ljus och mörk chokladtryffel varvade...... slurp!

"Min" stenstrand blommar. Kabbelekor.

Häggmispel vid vattnet.

.

Inom några tiotal meter vid sjökanten finns det klippor med flera olika strukturer...  det tycker jag är så häftigt.

Avdelningen Det är vackert där jag bor...

Klicka upp bilderna.
Mossflox (vit), pärlhyacinter, måbärsbuskar. Måbärshäckarna här blommar för fullt och faktiskt finns det knappast något som doftar så gott - försommar, helt enkelt!

Pärhyacinter är också en ljuvlig doftare.

Jorå, så att.... det var dags idag. Jag är inte 22 längre. Men å andra sidan var det ändå en positiv överraskning, för min förvirrade hjärna hade kokat ihop att det var 38 år...

På kvällen gick jag en underbar skogstur. Det var ganska molnigt och därför lite mörkt fastän klockan bara var halv åtta, men det var ett underbart liv på fåglarna i skogen!

Jag älskar att gå i skymningen, när dagen lägger sig till ro. Tyvärr är det inte en optimal tid att fotografera. Tyvärr, därför att jag så gärna vill, just då. Nu är det ju inte bara det bristande ljuset som ställer till det; det är i alla fall väldigt svårt att förmedla en upplevelse, vilket är vad jag längtar efter i stunden.

Nåväl.

När jag kommer ned till stranden och möter vattnet är jag så lycklig.

Det ser grått ut, men lägg till det en massa lyckligt fågerkvitter (koltrast, rödhake och kungsfågel främst), en svag doft av vår, en mild värme i den svaga brisen och ljudet av mjuka kvällsvågor mot de små olikfärgade runda stenarna som utgör stranden.

Knipor driver ute på sjön, alens lila knoppfjäll har vikt sig bakåt för att släppa fram bladen.

Stigen hit är underbar och går genom flera olika skogstyper. Under vandringen lättar både tanke och hjärta, och väl framme tänker jag bara vackra tankar, kärleksfulla tankar om människor jag tycker om... här är livet lätt.

Dessvärre gäller det omvända på vägen tillbaka; tunga tankar återvänder gradvis och hjärtat sjunker i bröstet. Lite av magin finns alltid kvar, den är alltför stark för att helt låta sig kuvas, tack och lov!!

.

Igårkväll gjorde jag för första gången på några veckor den vackra turen genom ribbingsholms allé. Önskar att jag hade kunnat spela in det som koltrasten där sjöng... det var så kul att lyssna till. Hade jag inte sett den sitta där och sjunga hade jag inte kunnat gissa rätt på fågel. Den härmade alla möjliga ljud som inte lät som fågelsång... den brummade som en traktor och kraxade som en kråka!

Nedanför den glittrade solen i björkens "musöron".

För mig är det här den absolut bästa tiden på året. Allt är nytt liv, mer ljus, mer värme, mer grönska! Inget att bekymra sig över, om det vräker ned nollgradig blötsnö där man kommer cyklande till jobbet i bara jeans - värmen kan inte INTE komma!

Jag längtar inte till sommaren - då kan man börja räkna dagarna...... men ännu är det för mig som i dikten:

Oändligt är vårt ljusa äventyr!

Faktiskt är hela dikten så representativ för vad jag kan känna, att den förtjänar sin plats.

I rörelse
 

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

 

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

 

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

 

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

 
Karin Boye

 

Det är så fantastiskt vackert med blåsippor! Älskar att de varierar så mycket i form och nyans inom samma område - det är en liten upptäcksfärd på bara några steg.

De finns i vit form också, dvs ingen färggen uttrycks. Icke att förväxla med vitsippor... dessa glädjespridare! Upptäckte imorse ett gäng utanför fönstret, de blir först ut i bildkavalkaden:

(klicka upp)

Tråkigt nog är det hopplöst att fånga färgen blå med min mobilkamera; det låter sig bara inte göras. Följande bilder får bara ge ett hum om upplevelsen. Synd, för de rosa var definitivt bland det mest knallrosa jag sett!

På bilden med många rosa finns i alla fall en blå med i vänsterkanten, som referens.

Lite kritvitt glittrande issörja i kanten bara, mot det mörkblått vilda vattnet :-)

Så här såg det ut vid udden igår, på nära håll:

Jag vandrade vidare längs Glans kant ner mot Hagneryd. Vid sista utposten innan vassbältet tar vid tog jag den här bilden. Husen anas bakom vassen, men framför allt kan man nästan se hur hård vinden var. Det gick inte att hålla mobilen stilla när man skulle fota...