Personligen är jag inte förtjust i att blanda lagade kötträtter med råa grönsaker; faktum är jag jag oftast äter rödkålssalladen som ensamrätt.

När jag väl börjat på den falnar intresset för andra rätter snabbt....

Det finns mängder av recept på nätet förstås. Så här gör jag:

.

Finstrimla tillräckligt med rödkål för att fylla en skål till hälften.

Dela en bit purjolök på längden och skär tunna skivor.

Skär fina apelsiner i små bitar.

Blanda allt och häll över äppelcidervinäger och någon neutral olja.

.

För mig är detta grunden - och fullt tillräckligt för att jag ska bli lycklig.

Utifrån denna bas kan man sedan laborera tämligen fritt med allt möjligt juligt. (Det enda jag inte gillar i är morot och palsternacka.)

Oftast har jag solrosfrön i, gärna lätt rostade, och/eller sesamfrön, dito.

Det kan vara gott med en dressing på senap och honung.

Äpple, fänkål, selleristjälkar, fikon, nötter av alla de slag passar... ingefära, gärna fint, fint hackad syltad sådan. Säkert passar knaperstekt bacon bra i. Då med en gräddig dressing på rostad vitlök....

.

Ett råd bara: välj din smakriktning. Stoppa inte i allt gott på en gång.

Våga välja bort också, det ger renare smaker och en friskare upplevelse.

Ibland när jag är ute och går tycks det finnas hjärtan överallt. Ofta är den upplevelsen svår att översätta till ett fotografi, men idag blev det ett :-)

.

Hårda material i mjuka, vackra former....

....och en julstjärna, eller kanske en nyårsstjärna!?

Det finns vissa skeenden i vårt universum som är lagbundna - undantagslöst.

Murphys lag, jantelagen eller regler som har "undantag som bekräftar dem" kvalar inte in här.

Jag syftar på sådana otvivelaktiga saker som gravitationslagen - ett äpple faller aldrig uppåt. Faktiskt aldrig. Vatten rinner alltid mot den lägsta punkten.

Låga temperaturer upplever vi som kalla och höga som varma.

I det fysiska har vi detta klart för oss, oavsett om vi vet vad det kallas eller inte.

Psyket är ännu så länge mer av ett mysterium för oss, fastän det finns lika klara lagar där.

Om man tänker en tanke som inte känns bra så kommer man att må dåligt, och man kommer att dra till sig fler tankar som är i linje med den, och därför må allt sämre. Nedåtgående spiral. Bekant?

Om man tänker en tanke som känns bra så kommer man att må bra, och man kommer att dra till sig fler tankar som är i linje med den, och därför må allt bättre. Lika bekant?  Lika sant.

Om man argumenterar med verkligheten så förlorar man diskussionen i 100% av fallen. Inget mysterium där. Ändå är det något vi gör, och det ofta.

.

"Varför är du så sur idag?"

"För att vatten rinner nedåt. Det borde sluta göra det, och tills det gör det tänker jag vara förbannad.

Dessutom fick jag ett äpple i huvudet i morse. Det borde ha ramlat åt ett annat håll!! Jag är så trött på att inte bli respekterad."

I den här harangen kan man byta ut vattnet och äpplet mot något annat. Hundar skäller. Regn är blött. Vind blåser. Bilen stannar när bensinen är slut. Chefen beter sig som en chef. Mamma beter sig som en mamma. Du kan själv göra listan längre. "Han borde vara mer kärleksfull, hon borde sluta snarka, bensinen borde vara billigare, det borde vara fred i världen...."

Var hör "borde" hemma? Överhuvudtaget? Saker är som de är.

När vi inte inser det är vi maktlösa och känner frustration. När vi inser att det är ett faktum vi har att hantera kan vi välja hur vi ska förhålla oss och tar i och med det tillbaka makten.

.

Man har ansvar för sina egna känslor. Lag. Därför att det inte kan fungera på något annat sätt.

Anledningen till att vi vill tillskriva någon annan makt över våra känslor är - anser jag - att vi inte har fått lära oss hur man gör när man tar hand om dem själv.

Många försöker tappert, men utan redskap blir det en frustrerad kamp.

Som att bygga ett sandslott med händerna av alltför torr sand.... det funkar dåligt och man bara önskar att Någon ska komma med en hink och spade.

Så här kommer hinken och spaden!!

.

Du tänker tankar. Dina känslor är dina reaktioner på tankarna. Känslorna talar om vad den här tanken betyder för dig. Känns det bra - fortsätt på det spåret. Känns det inte bra - välj en annan tanke.

Jo, du kan välja vad du tänker. Är man otränad på det är det svårare... man har en tendens att ha vissa tankestigar väl upptrampade. Har du lagt märke till att samma tanke alltid ger samma emotionella respons?

"Jag älskar verkligen solens värme på våren"

"Pengarna räcker aldrig till det jag vill ha"

När du själv aktivt väljer hur du tänker om allt i din tillvaro så har du äntligen - ÄNTLIGEN! - den kontroll som du längtat efter i livet. Ingen kan rubba ditt humör och du behöver ingen som "gör dig glad".

.

Testa att skriva en lista om någon eller något som betyder mycket för dig.

Din partner kanske, eller julen, eller ditt jobb. Fundera på vad du uppskattar. Ta med allt du kan komma på, stort som smått.

Så fort det dyker upp tankar i stil med "fast det där gillar jag ju inte" så släpp det och gå vidare. Bara det positiva nu.

När du är klar så läs igenom listan och känn på det, känn glädjen över de bra sakerna.

Vi har fått lära oss så mycket knasigt. Det verkar finnas något slags övertygelse att man måste hålla allt det negativa i minnet för att på så sätt hantera det, men allvarligt talat - blir något bättre av det?

Finns det inte en liten chans att det faktiskt ger bättre resultat av att hålla allt det som faktiskt funkar aktivt i sitt medvetande?

Vad är det man tror ska hända, om man för en stund glömmer att tänka på något negativt?

Kommer man att råka glömma bort problemet och på så sätt "missa lösningen"? Kommer problemet att anfalla en bakifrån i nattens mörker?

Vilken krigare är bäst i strid, den som har varit rädd i veckor och månader före striden eller den som har varit glad?

Har den rädde fördel av att ha tänkt på fiendens styrka dygnet runt, eller har den glade fördel av att ha tänkt på sin egen styrka?

Var inte så sugen på mat idag. Mixade grönsaker till juice, det var bara SÅ gott! Som efterrätt en mix av äpple, jordgubbar och citron. Jag kan definitivt rekommendera det.

Tack Barcelona och Cornwall för inspirationen!!

Eller vad tycker du egentligen om den här texten? Är det en tradition värd att behålla?

Jag är inte särskilt förtjust i alla nytolkningar av klassiska julsånger, men den här passerar mitt nålsöga. (Knappast förvånande att just Mr Bublé skulle lyckas...)

Den fixar att förena elegans, humor, stil, stämsång och timing. Musikalisk lekfullhet i snygg förpackning. Kul att det finns moderna "Andrew sisters", här heter de The Puppini Sisters.

Hur ofta ifrågasätter du dina sanningar?  Vet du säkert att det du fått lära dig är sant? Och om det är det, hur länge är det sant?

Sanningar är nästa vara att bäst-före-märkas.   Hoppas jag.

Enda sättet att förändra NÅGONTING SOM HELST i världen i stort eller den personliga tillvaron är att förändra trossatser eftersom de ligger till grund för vårt handlande.

Jag syftar på det vi egentligen tror på, inte det vi vill tro att vi tror på. Är du med?

Ofta sitter vi i en rävsax mellan det vi vill tro på och det vi tycker är realistiskt att tro på med tanke på hur saker och ting "faktiskt är".

Det är idag vi skapar morgondagen. Om vi tittar för mycket på hur det ser ut nu, kommer vi att fortsätta skapa framtiden väldigt lik nutiden.

Våga lyfta blicken och se på visionerna istället - bara då kan vi nå dit.

Tänk dig att du är ute och cyklar (dvs tar en tur på en cykel). Vad ger bäst resultat - att titta ned och kolla var du är eller fästa blicken vid horisonten?

Och om du fäster blicken långt bort, får det dig genast att tänka "så långt kommer jag aldrig att nå, så jag kan lika gärna hoppa av cykeln här"?

Och när det känns lagom att lämna maten gör sig saffranstryffeln påmind. Okeeeej då ;-)

.

Allt är som det ska.

Det är det alltid - men just nu kommer jag ihåg det.

Ljuvligt.

Tack Abraham.

Grejen med att ha en blogg - förutom att det är kanonkul i största allmänhet - är att jag får frossa i mina egna åsikter ;-)

Så håll i hatten!

Jag älskar filmen Amadeus (Milos Forman, 1984).

Om du inte har sett den, eller inte har sett den på ett tag, eller inte gillade den första gången, eller ens andra gången - se den igen!

Se bara till att få tag i originalklippningen. Den "Directors cut" som gavs ut senare är .... inte bra.

En annan film som är riktigt, riktigt bra i mina ögon är Brokeback Mountain (Ang Lee, 2005).

Har du sett båda utan behållning så ska du nog inte ta filmtips från mig.

Om jag skulle fråga vilka klassiska stycken du kände till, eller om du kunde nynna en strof ur någon känd opera, vad skulle du svara då?

...

Nog var den bekant? Eine kleine nachtmusik, Mozart 1787. De flesta människor på denna jord har hört den, i någon form - den finns i reklam, i filmer, som ringsignal... den finns i många "moderna" versioner.

Det skulle också förvåna mig om du inte känner igen den här...

.

Jag tror att upprepandet är en slags rit som hjälper oss att mentalt summera det som skett och gå vidare. Det måste ju vara i förhållande till något beständigt som förändring kan bli synlig?

-

....så här kommer ännu en favorit i repris. ;-)

Är du som jag har du nog mer än en.

Hur många musikaliska måsten eller underverk kan du komma på, som förgyller ditt liv?

Om du tänker bakåt i tiden också? Och tar med alla genrer?

Återkalla känslan av att bara totalnjuta av en låt eller ett musikstycke. Inte mycket som toppar det, va?!

(Om du kommer på något så gå in i den känslan och njut järnet...!)

Nybryggt kaffe.

Varmt saffransbröd. Smält choklad.

Rostade nötter.

Pepparkakor som kommer ut ur ugnen....  tändsticka och stearinljus.....lackstång.

Gran, kåda, barr som sticks när man sätter i glitter.

Någon man tycker mycket om steker köttbullar.

Earl Grey - hett - och smakrik gräddig ost.

Det speciella decemberljuset som berättar julminnen.

Hjärtat som liksom vidgas i bröstet när de första snöflingorna faller.

Ögonblicket när man inser att man funnit den perfekta julklappen till någon som står en nära - det där de inte visste att de önskade sig mest av allt!

Adventsljusstaken som bevakar sin plats i fönstret och garanterar en trygghet bortom tid och rum.

Kören är på i alla fall...

Kolla risfälten från ovan!!   Terassodlingar i Yunnan, Kina.

Glan: vacker vass, Lasses udde, tall som inte fick smakstart i livet, vovven, klippor.

Det var strålande väder, men skymning i december ger inte så ljusa bilder.

Det finns många sätt att njuta av kombinationen. Jag gillar dessa mandelbollar med lite vuxen smak... de är visserligen skandalöst nyttiga, men det märks inte ;-)

1 dl ekologisk sötmandel (eller blandning naturella cashewnötter/mandel)

2-3 ekologiska torkade aprikoser

pressad citronsaft efter smak

kanel efter smak

gärna lite finrivet citronskal  (men bara av tvättade ekologiska citroner)

ev. en klick smör

-

Kör i mixer till en konstistens som går att rulla till bollar. (Använd inte mixerstaven, om du inte ändå tänkt köpa en ny. Matberedare krävs här!)

Ät som de är, eller doppa dem i en god choklad, mörk eller - med fördel - vit sådan.

De håller sig länge i kylskåp (om man gömmer dem).

Det går förstås att använda icke ekologiska mandlar, men eftersom de är så endimensionella i smaken bör du då tillsätta aningen bittermandel.

En annan underbar smakupplevelse på samma tema är den kaka som först gjorde mig uppmärksam på smakbrytningen:

400 g korinter (brukar vara två påsar)

200 g smör

4 ägg

2 tsk kanel

rivet skal av en eko-citron

5 rivna bittermandlar

3 ½ dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1/4 dl pressad citron+1/4 dl vatten eller konjak

-

Rör smör och socker poröst. Rör i ett ägg i taget, rör ordentligt emellan varje. Blanda korinterna med lite av mjölet, så att alla är täckta. (Då sjunker de inte till botten.) Blanda resten av mjölet med kanel, bakpulver, bittermandel och citronskal och rör ned i äggsmeten.

Blanda i korinterna och slutligen citronvattnet/konjaken.

Grädda i hålform eller limpform ca 1 timme i 150 grader.

Låt kakan ligga en dag (eller flera) innan den skärs.

.

Korinter kallas de små, kärnlösa, torkade bären av den variant av vinrankan, som Linnékallade Vitis vinifera: apyrena. Korinterna har sitt namn efter staden Korint, i vars omnejd denna typ av vinrankan lär ha uppkommit och fortfarande odlas i stort. Korinter odlas från öster på de Joniska öarna, i sydligaste Italien, Sicilien med flera Medelhavsländer.

När de små, mörkt brunröda bären är mogna, plockas klasarna ner och torkas på ett luftigt ställe, varefter bären, "korinterna", repas av med ett slags kam och inpackas ganska hårt i fat eller särskilt för ändamålet murade förvaringsrum, "seraljer", som noga tillsluts och öppnas först när korinterna skall skickas iväg. Då packas korinterna i mindre fat eller kärl, "karateler" ("caratels").

Korinterna har sötaktig, angenäm russinsmak och användes förr under benämningen fructus Vitis minutae för att förbättra smaken på vissa medikament, till exempel den förr så ofta använda laxerdrycken "Infusum Sennae compositum" (se Senna). I hushållen används korinter i sötsura såser, i puddingar och bakverk.

(Wikipedia)

Några exempel på saker jag såg och uppskattade när jag var ute och gick häromdagen.

Vackra stenar. Koltrast i buske. Knoppar som vänta på våren. På väg utför men hänger i....

Vid något tillfälle då inte tänker på något glädjefyllt och konstruktivt, testa att fundera ut så många saker som möjligt som du äger eller har ägt, och verkligen gillat. Klädesplagg kanske, eller bilar?

När man inte har något bättre för sig (och hur ofta har man det?) kan man ägna sig åt uppskattningsleken.

Den går ut på att komma på så många saker att uppskatta som man bara kan. (Alltså tänk "gilla" för facebookare.) Börja med ett ämne som exempelvis.... människor.

Vilka människor omkring dig uppskattar du på något sätt? Om de fort tar slut (hoppas inte!) så fortsätt bakåt i tiden med människor du uppskattar att ha fått träffa.

De här killarna utstrålar en sångglädje som jag verkligen gillar. Dessutom är jag svag för stämsång och musikalisk timing, så här finns det några godbitar:-) Kolla del 2 också.

Vi verkar vara ense om att det är vuxnas roll att lära barn saker. Men är det sant?

Behöver vi lära barn att gå, springa, tala? Behöver vi lära dem att det gör ont att ramla? Vad, av allt vi lär dem, skulle de inte ta till sig själva, undrar jag.

Är det möjligt att lära någon någonting? Jag anser inte det. Någon kan visa och förklara, men lär sig gör man själv, barn som vuxen.

Har man träffat barn kan man ha lagt märke till att de är intresserade, nyfikna - och fullkomligt inriktade på att härma, ta efter, leka verklighet. De är s.a.s. programmerade att lära sig - själva.

Beteckningar som lärare och pedagog känns lite missvisande och passiviserande. Handledare vore närmare den faktiska verkligheten.

Men så länge man vill se den verklighet man har fått lära sig som barn istället för den som är mitt framför näsan så passar det med lärare ;-)

Det är ju inte dags på ett bra tag än, men lite skoj ska man väl ha.

...men det mesta här är ganska tidlöst. Varning utfärdas om Astrid Lindgren är ett känsligt ämne för dig.

Det börjar brännas....

Premiärdusch idag!! Inte helt klart än, men går att använda :-))

Men hur - HUR - tänker den som sätter tillbaka denna ventil i ett splitter nytt, glänsande badrum utan att skölja av den?!?

Jag vet, tro mig, att hantverkare inte gör rent efter sig, men det här är väl vansinne. Den sitter så högt att jag inte når den själv heller...

Faktum är att den trevliga killen som gjorde mitt badrum annars hållit riktigt snyggt. Dock har vaktmästaren, elektrikern och rörmokaren också varit här, så jag behöver inte skylla på någon ;-)

Gillar det.

Du vet, när allt känns blä....

När du är sådär stressad...

....och är på vippen att börja grina.

Det kanske är trösterikt att inte alla andra är så himla lyckade heller.