Jorå, så att.... det var dags idag. Jag är inte 22 längre. Men å andra sidan var det ändå en positiv överraskning, för min förvirrade hjärna hade kokat ihop att det var 38 år...

På kvällen gick jag en underbar skogstur. Det var ganska molnigt och därför lite mörkt fastän klockan bara var halv åtta, men det var ett underbart liv på fåglarna i skogen!

Jag älskar att gå i skymningen, när dagen lägger sig till ro. Tyvärr är det inte en optimal tid att fotografera. Tyvärr, därför att jag så gärna vill, just då. Nu är det ju inte bara det bristande ljuset som ställer till det; det är i alla fall väldigt svårt att förmedla en upplevelse, vilket är vad jag längtar efter i stunden.

Nåväl.

När jag kommer ned till stranden och möter vattnet är jag så lycklig.

Det ser grått ut, men lägg till det en massa lyckligt fågerkvitter (koltrast, rödhake och kungsfågel främst), en svag doft av vår, en mild värme i den svaga brisen och ljudet av mjuka kvällsvågor mot de små olikfärgade runda stenarna som utgör stranden.

Knipor driver ute på sjön, alens lila knoppfjäll har vikt sig bakåt för att släppa fram bladen.

Stigen hit är underbar och går genom flera olika skogstyper. Under vandringen lättar både tanke och hjärta, och väl framme tänker jag bara vackra tankar, kärleksfulla tankar om människor jag tycker om... här är livet lätt.

Dessvärre gäller det omvända på vägen tillbaka; tunga tankar återvänder gradvis och hjärtat sjunker i bröstet. Lite av magin finns alltid kvar, den är alltför stark för att helt låta sig kuvas, tack och lov!!

.

Igårkväll gjorde jag för första gången på några veckor den vackra turen genom ribbingsholms allé. Önskar att jag hade kunnat spela in det som koltrasten där sjöng... det var så kul att lyssna till. Hade jag inte sett den sitta där och sjunga hade jag inte kunnat gissa rätt på fågel. Den härmade alla möjliga ljud som inte lät som fågelsång... den brummade som en traktor och kraxade som en kråka!

Nedanför den glittrade solen i björkens "musöron".

För mig är det här den absolut bästa tiden på året. Allt är nytt liv, mer ljus, mer värme, mer grönska! Inget att bekymra sig över, om det vräker ned nollgradig blötsnö där man kommer cyklande till jobbet i bara jeans - värmen kan inte INTE komma!

Jag längtar inte till sommaren - då kan man börja räkna dagarna...... men ännu är det för mig som i dikten:

Oändligt är vårt ljusa äventyr!

Faktiskt är hela dikten så representativ för vad jag kan känna, att den förtjänar sin plats.

I rörelse
 

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

 

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

 

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

 

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

 
Karin Boye