Det var en dag då blåbären blommade och alla var lyckliga. (...eller så fortsatte de leva som om detta stora inte hade hänt... kanske troligare?)

Nå ja, blåbären blommade i alla fall! Grönsångaren hördes för första gången denna vår, liksom lövsångaren. Grönsångaren låter som ett silvermynt som snurrar på en bordsskiva....

.

....och lövsångaren som en mindre bestämd bofink.

.

Tårna fick sitt första dopp i inte alltför varmt vatten. Uppfriskande var det dock, efter två timmars promenad!

Skönt att gå barfota i sval sand och i varmt gräs.

Vitsipporna är överväldigande.

Så många, i så varm sol, avger en ljuvlig doft.

Vintern är ganska doftlös eftersom doft bärs av värme - men det tar jag igen med råge nu. Sniff!

Och på tal om vitsippor - dessa har röda blad. Tufft, va?!

Och kolla denna uråldriga ek. Den ruvar en sten som om det vore ett ägg

Avslutningsvis - himlen, som vakar över allt som händer härnere. Höjer man blicken blir man rikt belönad (även metaforiskt)!