Känslomässig stabilitet

Är visst något positivt. Har jag förstått. Då är omgivningen bekväm med mig.

Om man vill vara som jag, lattjo labil, vad är problemet? Varför blir andra så störda av det? För att de inte vet var de har mig. Varför ska de veta det? Räcker det inte med att de vet var de har sig själva? 
Kanske är det där skon klämmer. Om ens känslor beror på omgivningen är det ju väldigt viktigt att den är förutsägbar för att man ska känna sig stabil själv.

Att ha hög ämnesomsättning är positivt. Då kan det väl vara fint med hög känsloomsättning? Man hinner ju med mer på en dag, det kan jag tipsa om.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0