Jag älskar att kasta fram påståenden, det är så jag är funtad. Jag vill gärna få svar på dem, för då får jag tänka till och modifiera mina tankar och åsikter. Dessutom hjälper det mig att definiera termer, vilket är riktigt viktigt i min värld.
Jag har en god vän som brukar hjälpa mig med detta genom att ställa frågor om varje uttalande jag yttrar. Det är oerhört givande (och lite, lite frustrerande. Kärlek till dig AD!)

Jag skrev i ett tidigare inlägg att  det bästa sättet att misslyckas med något är att ha för höga krav.
Och äntligen fick jag mothugg!

David skriver:

Helt fel, själva misslyckandet en förutsättning för framgång, om man aldrig tar risker utan bara gör sånt som vet säkert att man klarar, kan man inte avancera. Det är själva lärdomarna från misslyckandet som skapar framgång.

Nu kastar jag ut en ny sak: det bästa sättet att få termer definierade är att vara tillräckligt otydlig, för då tvingas man reda ut vad man menar mer exakt.

Det jag menade var, att själva kravet/förväntningen/förhoppningen man har om ett visst resultat är det som i sig skapar misslyckandet.
Man kan inte "misslyckas" med något utan att först ha satt ribban för vad som räknas som "lyckat".

Nästa steg är att reda ut huruvida ett misslyckande ska ses som ett nederlag eller inte - om det är något negativt eller inte. David skriver att det inte är det. Jag är helt med i tankegången, men det går inte att komma ifrån att termen "misslyckas" i sig har en glasklart negativ värdeladdning, och att det är termens innebörd som egentligen avspeglas i Davids kommentar.

Jag anser att det skulle vara mer givande att inte omtala några försök eller projekt som lyckade eller misslyckade utan enbart redogöra för vad som var målet och vad resultatet blev. Det skulle säkerligen vara lättare att dra lärdomarna då, om man inte tyngdes av att hantera ett "misslyckande".  Det ligger dock inte i linje med människors vilja att sätta etiketter på allt och alla.

Tack för kommentaren!