Lyssnar lite på partiledardebatten i radio.
Jag skulle antagligen vara väldigt intresserad av att följa politiken om det inte vore för det låga debattklimatet. Därför är det med glädje jag noterar att ingen använde Juholts ouppklarade affärer som slagträ. Visst har det delvis med politik att göra, men eftersom det inte har fastslagits någon skuld så är det storartat att de inte tog till en sådan lätt väg.

Politik betyder ursprungligen 'statskonst', och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation. Å ena sidan menas makthavares principer och målsättningar, å andra sidan menas de aktiviteter som verkställer eller angår statens styrelse. Fokus för politiken är ofta olika intressegruppers förhållanden.

Politik är numera en statsvetenskaplig term för de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut, ofta vad gäller hur en stats offentliga makt ska fördelas och utövas. Ordet används också om samhällsvisioner och det specifika innehållet i en grupps handlingsprogram och ligger då nära termen policy.

Vissa har argumenterat för att politikbegreppet bör vidgas till att innefatta fenomen som normalt betraktas som privata (till exempel intresseorganisations-, arbetsplats- och familjeangelägenheter) eftersom dessa anses påverka resultatet av den offentliga maktutövningen och maktkampen i hög grad.
(wikipedia)



En av många saker som fortfarande stör mig i debatten är det genomskinliga makthunger som får vissa frågor att handla enbart om hur man ska vinna val. Givetvis är det en chans att få omsätta sin politik i praktiken, men ibland undrar jag...

Makt korrumperar, sägs det.
Jag har inte mycket att sätta emot där, om jag tittar på hur det går till i världen.
I vanlig kaxig anda skulle jag vilja säga att det gäller på alla nivåer. Så fort man har makt över något eller någon så riskerar man att trilla i den fällan. Makt medför ansvar och om man tar det på allvar så är risken troligen mindre. Jag tror att vi är menade att ha mycket makt, alla av oss, men inte över andra utan över våra egna liv. Men i brist på känsla av makt över den egna tillvaron tar vi till makt över andra.
Vad tror du?