Eftersom mina vänner var hungriga började jag dagen med att gå till närmaste livsmedelsbutik för att köpa frön åt dem. På väg dit i höstsolskenet....

....hörde jag ett omisskännligt sirrande. Spanade runt lite - jovisst!!

Där satt de, sidensvansarna!!

De hade hittat ett fullmatat hagtornsträd att plundra.

Jag insåg att de är lättigenkännliga i flykten också, för de har ett speciellt, lite stelt rörelsemönster, och man ser tydligt teckningen på stjärten:

Lycklig.