Hur hjälper man sitt barn? 

Känner att det är rena maktkampen i mig ibland för att inte "hjälpa" min son för mycket. Jag skriver det inom citationstecken, för en hel del av det jag gör för honom skulle han ha mer nytta av att få göra själv. Missriktad omsorg, verkligen. Varför?

Vill jag känna mig viktig och behövd? Vill jag övertyga honom om att jag älskar honom? (det är inget han tvivlar på vad jag vet....!) Vill jag göra livet lättare för honom?  (Oerhört kortsiktigt tänkt i så fall.)

Jag gissar att det är allt det ovanstående, men inte bara - det är säkert mer, som jag inte gissat mig till.

Dolda budskap är starka, har jag förstått, sedan jag analyserat mina egna livserfarenheter. Tror inte att de uppfattas mindre klart för att man är yngre?

Hjälper jag någon oombedd så säger jag ju rakt ut: "Du klarar inte det här själv". Det är inte det jag vill förmedla till mitt barn. Inte till någon annan heller.

Det är min uppgift som förälder att ledsaga honom till självständighet, inte att göra honom beroende av mig för att jag vill känna mig behövd!!  Kampen fortsätter.......