Trots alla vettiga anledningar till att tycka det är smidigt utan snö, kan jag inte låta bli att förundras över att det är så många som är födda och uppväxta i ett land med snö som är barmarksförespråkare!

"Just därför" skulle man kunna svara på det, jag vet.

Men så otroligt vacker som det är? Så roligt? Så speciellt?

Enda vettiga förklaringen till negativiteten är väl att vi är vuxna. Eller "vuxna", som jag föredrar att uttrycka det. Vi har slutat leka, titta på vackra saker och göra saker bara för att det är kul... i alltför stor utsträckning. Kvar blir bara de praktiska aspekterna av att skotta, skrapa och frysa.

Trååååkigt!!

Det är inte oansvarigt att njuta. Snarare tvärtom, i min värld.

Tänker du också så här? "Det kunde snöa lite på Första advent, lite natten till Lucia och så lite till dagen före julafton. Sen får det räcka.... bara det är snö i fjällen, när vi kommer dit. Och på sportlovet förstås. Och så kan sommaren komma direkt på det."

I så fall, vore det inte grymt gött att bo i ett varmt land och semestra i Sverige i december?